Den personen jag saknar är en person för lite mer än ett år sen gjorde så allt blev underbart.

Detta året med honom har vart det bästa året någonsin, otroligt fina minnen och kärlek!

Man kan inte riktigt förstå att det redan har gått ett år känns som de inte var alls längesen vi träffades och även var det mera än ett år sen vi gjorde det, var tillsammans med hans kompis först men förstod direkt att han inte passade mig och att det fanns en annan för mig som absolut var Alfred!

En av mina äldsta vänner blev jag ovän med och jag svek några personer men om man ser på det nu var det absolut värt det!

Han är det bästa som hänt mig och det är han som lyser upp min dag, bara att se han le mot mig får man att må jätte bra och det leendet kan jag klara mig på länge!

Jag trodde inte att jag skulle kunna bli så himla kär redan när jag var 16 tror inte heller att han trodde det skulle bli såhär underbart som det vart!

Klart man har lite tjafs och sånt men vem har inte liksom? Tror bara det är bra för känns då som man kommer närmare varandra efter :)

Så saknar Alfred en hel del, det som är så tråkigt nu med praktiken är att ser ju han knappt inte i skolan och så :(

Så mysigt att bara se han och att vara med honom!

Men bli väl förhoppningsvis någon övernattning i veckan får vi tro :)

Älskar att somna och vakna upp med honom.

Alfred Österberg!

Kommer alltid älska dig!

Vi håller ihop (L)